En kärlekshistoria

Drömkillen rykte åt sig en flaska mousserande vin ur barskåpet och gav sig ut på stadens gator. Jag ville kyssa honom men sa istället argt att han inte behöver komma hem ikväll. Han brydde sig inte ens om att smälla igen dörren efter sig. Han stängde den försiktigt och sårat och jag rökte flera cigaretter i rad innan jag lyckades acceptera min impulsiva tungas senaste snedsteg. Men jag vet att innan jag har hunnit fullborda katharsis i badkaret som håller på att fyllas av hallondoftande vatten och ljuvligt skum så har hans fötter åter vänt mot vår kärleksvåning. Han kommer att gå in i badrummet utan att först ta av sig ytterkläderna och pussa mig. Först på pannan, sen på kinderna och sist på munnen. Det är vårt sätt att säga att allting är glömt, förlåt, I love you. Och sen kommer allt att kännas bra igen. För just nu är livet faktiskt så bra att det räcker med lycklig kärlek för att mina ögon ska tindra. Jag är till och med nykter ikväll.

REHAB

Rehab är min melodi just nu. Jag tänkte att det kunde vara en hit. Det var det! Kaffet är alltid färdigt, det finns alltid något du vill läsa och alltid någon som vill följa med och röka. Och jag gillar det här med att bli ompysslad. Massage och andra behandlingar gör rehab till ren lyx.

Kärlek är för dom

Frukost, lunch och middag idag består av baguette och ost. Mellanmålen och måltidsdrycken är kaffe. Känslan är en blandning utav bräcklighet (såsom Annika Norlin uttalar det på perfekt dialekt) och lättja. Jag vill kramas men har ömma armveck efter kanyler och ömt hjärta efter drömkillen som varje fylla förvandlar vårt förhållande till en teaterpjäs som man inte vet om man ska skratta eller gråta åt. Det är så svårt med kärlek. Men han har aldrig sagt ett ont ord till mig och det högaktar jag honom för.

Walk this way

Jag promenerar ganska mycket just nu. Det är mysigt att pulsa runt i snön och få en anledning att dricka varm choklad när jag kommer hem lika snöig i håret som drömkillen. Jag gör playlist efter playlist med låtar som passar i krispig vinterluft, men jag tycker så fasligt mycket om att promenera och lyssna på alla stadens ljud. Så det blir aldrig att jag tar upp min iPod. Istället åker låtarna på i datorn när jag kommer hem och jag dansar med drömkillen och spiller varmchoklad på fiskbensparketten men det gör ingenting, det är bara att dansa över och ta nya strumpbyxor imorgon.

Long last penpal

Jag har kommit på vad jag behöver i mitt liv. Jag har klurat lite på det där. På varför allting var enklare när man var barn. Och nu har jag äntligen kommit på vad som gjorde att allting var bättre förr: man hade brevvänner! Så nu ska jag plocka fram tjusiga brevpapper och fina pennor och skriva brev dagarna i ända. Så himla mysigt att öppna postfacket och se att där ligger söta kuvert med rara rader och små smygtittar in i människors liv.

Halvhjärtat

I natt snortar jag lina efter lina och hoppas hela tiden att det ska kännas lite bättre efter nästa. Men den där sköna känslan jag är ute efter kommer aldrig med sin fulla kraft. Det blir liksom bara halvhjärtat. Halvhjärtat heroin för halva småflickor. Typ så. Får nog ta en ljusblå tablett mot bättre vetande. Valium känns så himla amerikanskt.

Another cup of coffee

Jag tycker om att vara stammis på ställen. Det får mig att känna mig lite lite bättre än de andra besökarna som kanske är där för första gången och dricker och kuttrar "åh, vilket mysigt fik". Då vill jag nästan ställa mig upp och skrika: "JAG VET! NI SKA BARA VETA HUR MYCKET JAG VET DET. JAG ÄR HÄR EVERY FUCKING DAY-AY". Det känns bra att vara som en del av inredningen och sitta där bredvid speglar i bladguld och mysiga fåtöljer i mina finaste klänningar och dricka kopp efter kopp av mitt kaffe. Och rynka lite på näsan åt white trash-kvinnor i dunvästar som kommer in och sätter sig ner och beklagar sig över sina liv och sina män som aldrig vill ligga eller som alltid bara vill ligga. Och le flirtigt åt karlarna som tvingas dit av sina flickvänner fast man ser lång väg att de hellre skulle vilja gå hem. Eller gå hem till mig. Men mest är det ju på skoj. Jag brukar inte tycka att jag är så värst finare än annat folk. Men så länge man fantiserar i huvudet så får man ju tänka på vad som helst och drömma om vad som helst. Det är det som är så väldans fint.